Kildavin Clever Mouse
I detta inlägg ska jag skriva om en ponny som betyder allt för mig.
Dagen vi köpte Kilda förändrades mitt liv. Jag, min mamma, en kompis och hennes mamma åkte ner till Rimbo, Stockholm och provred sveriges bästa B-ponny. Jag var 9 år, och året var då såklart 2009.
Både jag och min kompis provred henne, Kilda.
Vi bägge blev kär, men vi bestämde oss för att köpa henne.
Jag blev världens lyckligaste unge dagen jag fick henne. ♥
Så småning om började vi tävla.
Vi började med att hoppa väldigt många LC & LB : er innan vi gick upp på högre klasser. Jag hade lixom hela B-ponnytiden kvar och vi ville inte skynda oss fram med en så snäll ponny som gjorde allt jag ville.
Hon vann nästan alla starter hon gjorde med mig på ryggen och tog alltid med sig rosett hem. Varje tävling fick jag bli extra glad! Inte bara att få rida fina rundor, utan hon var så sjukt snabb också men samtidigt inte stark utan väldigt lätt att reglera, jag kunde ha henne på stället att galoppera eller länga galoppen hur mycket jag ville.
En porsche att bara åka på med hjärtat gjort av guld. ♥
Tiden gick och vi började tävla på dom högre klasserna.
Jag minns mitt livs första LA så väl, den starten var på hippologum, i Umeå.
Jag startade sist och tävlade emot dom som red sitt sista B-ponny år och jag visste ju redan innan jag gick in på banan att jag inte kunde vinna. Men huvudsaken var bara att det skulle kännas bra, mamma sa ''Rid bara fina vägar, det är din första LA och du har god tid på dig att rida många flera'' när jag skulle gå in på banan.
Jag gjorde som mamma sa och jag var enda felfria i klassen och vann ! Glädjetårar då alltså ♥
Snart hade vi 3 felfria LA:er och kunde gå upp i msvB. Efter våra 4 första LA:er så hade vi kvalat msvB!
Vi bestämde oss för att hålla oss till LB LA en längre tid då mamma inte tyckte att jag var redo för msvB. Mamma sa ''Det är inte höjderna som är problemet för hoppa gör ponnyn i alla lägen, utan det är dom mer teknisk svåra banorna''
Jag vart såklart lite fundersam då och tyckte väl att hade man kvalat så måste man ju hoppa direkt så tillslut efter många om och men så fick jag äntligen starta mitt livs första msv på denna ponny också. Hon hade inte bara tagit mig till LA utan även MSVB!
Första starten jag gjorde i msvB var på timrå, Kilda hade ju redan hoppat msvB så hon kunde ju allt utan och innan.
Starten i Timrå gick inte allt för bra. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag var rädd för dom nationella, höga hinderna och banan var väldigt svår med breda oxrar och tre kombinationer.
Men Kilda löser alltåt mig som vanligt så det var väl bara att blunda och åka med ;)!
Ju fler msvB vi hoppade tillsammans ju säkrare blev jag. Jag visste ju att Kilda vägrar aldrig, då är det nåt fel.
Hur som helst så gick det bättre och bättre och Kilda & jag nollade och vann nästan alla msvB vi startade.
Vi var kvalade till Svenska Mästerskapet 2012 utomhus -
Jag och Kilda kvalade snabbt till SM från LA till msvB.
Hon var underbar i alla lägen på hinder, så hinderklok och rädd om benen vilket gjorde det ''enkelt'' ♥
Det var ju inte att åka på en räkmacka utan vi fick ju såklart kämpa för våra mål, med tränare och kärlek. Vi hade ju såklart väldigt KUL också, vilket var det viktigaste.
Vi var alltså kvalade till utomhus SM 2012 men då åkte vi bara ner på SM med min andra B-ponny Brianne, Bea!
2012 var mitt livs första SM och vi tog beslutet att bara åka ner med en ponny. Det skulle bli stressigt för mig annars tyckte mamma.
2013 åkte vi ner på utomhus SM med Kilda och Bea.
Kilda hade inte varit sig själv dom senaste dagarna innan vi åkte och hon hade puls i frambenen.
Men vi tänkte att Kilda måste få åka på sitt sista SM. Hon var nålla i välkommsklassen, kval 1 och fick ett riv i kval 2 (vad jag minns) sen i sista kvalet så sa Kilda nej direkt på framhoppningen. Så vi strök oss. För Kildas bästa . Vad var felet? Hon som alltid ställer upp för mig i alla lägen.
Vi fick kolla upp våran vackraste ponny -
Vad var felet med Kilda?
När vi äntligen visste var felet var så var det såhär :
Helgen innan SM skulle Kilda skos, men våran hovslagare kunde verkligen inte så vi fick ta en annan hovslagare. Han hade skott kilda så hon hade summarna i ''pulpan'' eller innanför vita randen som man också kan säga.
Dessutom hade han skott henne med storhästsummar. Så Kilda hade alltså haft jätteont, och endå varit så snäll. Får så ont i mammahjärtat när jag tänker på det :( <3
Men som tur är så fixade Kildas vanliga hovslagare allt så hon fick det som vanligt igen. Hon hade inte ont efter det heller.
Kilda blev pensionär -
Efter SM så fick Kilda flytta tille ett jättefint och mysigt stall hos en 5-åring. Hennes mamma rider och har egen häst. Dom har alltid viljat ha Kilda och nu har dom henne, hon är fortfarande våran. Kilda tycker dock att det är väldigt tråkigt att inte få tävla, men hon får väl såsmåning om ut och hoppa lite LD :er ♥
Min vackraste Kilda. Du betydet allt min stjärna.
Vi kommer aldrig någonsin sälja Kilda, hon kommer att få ta sitt sista andetag hos oss. ♥
Trackback
